- livet om mig ღ

Kommer ni ihåg när man sa "föralltid vi, livet ut"? Bullsh*t. Ledsen att säga det men det är sant. Jag kommer ihåg en "vän" jag hade för längesen [innan allt blev piss och den personen lämnade mig ensam kvar]. Vi lovade att vi skulle ses, ändå vi inte kom i samma klass i högstadiet [vilket vi inte gjorde]. Vad hände med det?
-
Jag minns när jag kunde berätta allt för denna personen, & när den personen berättade allt för mig. När alla andra sa: "Oh jag lovar, du kan lita på mig" men egentligen ljög dem, det gjorde aldrig du. För vi litade på varandra. Vi träffades varje dag, exakt varje dag. Och varje dag ville jag aldrig lämna. Tills du ändrades och du aldrig mer hade tid för mig.
-
Nu då? Nu tittar vi inte ens åt varandras håll. Säger aldrig hej. Inte ens ett ögonkast. Många har skrivit "du har blivit som luft för mig nu blablabla..." men inte ens det är rätt ord. För luft behöver man ju för att klara sig. Och jag behöver verkligen inte dig för att klara mig. Du är inget för mig mer.
-
Jag vill tacka alla mina äkta vänner som alltid finns där och alrig sviker. För ni finns där. Ni kommer alltid ha en plats i mitt hjärta. Och ni vet EXAKT vem ni är. Massa kärlek till er!

[Sorry, bild i repris]. Men ni är bäst. Ärligt.

Ville mest säga att jag har världens mest underbaraste vänner. Helst dessa två på bilderna, Julia och Linda. Ni gör min dag lite ljusare. Kanske inte visar det eller säger det så mycket, men jag älskar verkligen er. Ni är verkligen helt fantastiskt underbara. Hoppas att ni vet att ni alltid kan lita på mig. Vad som än händer finns jag alltid här för er. Massa kramar till er två ♥

Ni är det finaste jag vet. Tackar Gud för två så underbara personer som ni två.

okej, nu kommer jag skriva ett djupt inlägg eftersom detta är något som stör mig så otroligt mycket!

ALLA vill bli accepterad som man är, men nästan INGEN vågar vara som man är.
& det är heller inte alla som accepterar vissa som dem är.
man vågar inte vara sig själv för man är rädd för att bli dömd.
dömd som "omogen" "barnslig" "störd" & allt sånt.
om bara alla accepterar varandra hade kanske världen varit en bättre plats.
& sen alla som ska kommentera också?
om man säger något som kanske inte är så "smart" på skoj, är man "dum i huvudet" eller "så jävla blond"
jaha oj, okej. förlåt mig?
bara acceptera personer som dem är.
tänk om någon hade klankat ner på dig.
sagt att du är "störd" "helt jävla dum i huvudet" "omogen" eller något sånt.
hade det varit så kul? skulle inte tro det va...
& sen om man får en kommentar som "gud vad du är fin!" "du är så jävla söt!" då blir man glad. klart man blir! varför skulle man inte bli liksom?
men sen vissa som kallar någon "fan vad ful du är" "du är så äcklig" lönt? om du tycker det, håll det för dig själv. ingen bryr sig, okej? OKEY.
en fin kommentar går in genom ena örat, stannar i huvudet i några minuter, sen åker den ut genom andra örat igen.
en taskig kommentar åker in i båda öronen & stannar i huvudet för alltid.
så tänk på innan ni skriver något.
& om det är något du "ogillar" hos den personen, håll det för dig själv istället för att såra.
& acceptera dem som dem är. för dem är kanske riktigt härliga människor som du har mycket gemensamt med?
så tänk på det.

OVER AND OUT!

& jag saknar dig med Viktoria.
du är underbar ♥
ni hittar hennes blogg hääääär!

- "allt som du gjort, allt som du gör för mig, gör att jag skulle välja att dö för dig.
för du är underbar, du får mig må så bra, jag kommer aldrig i livet glömma våra dar"

Linda - Louise

du är min ängel på jorden, jag älskar dig ♥

roxana, linda, julia, viktoria, sandra & amra.
ni är underbara ❤