Us Against The World
Kommer ni ihåg när man sa "föralltid vi, livet ut"? Bullsh*t. Ledsen att säga det men det är sant. Jag kommer ihåg en "vän" jag hade för längesen [innan allt blev piss och den personen lämnade mig ensam kvar]. Vi lovade att vi skulle ses, ändå vi inte kom i samma klass i högstadiet [vilket vi inte gjorde]. Vad hände med det?
-
Jag minns när jag kunde berätta allt för denna personen, & när den personen berättade allt för mig. När alla andra sa: "Oh jag lovar, du kan lita på mig" men egentligen ljög dem, det gjorde aldrig du. För vi litade på varandra. Vi träffades varje dag, exakt varje dag. Och varje dag ville jag aldrig lämna. Tills du ändrades och du aldrig mer hade tid för mig.
-
Nu då? Nu tittar vi inte ens åt varandras håll. Säger aldrig hej. Inte ens ett ögonkast. Många har skrivit "du har blivit som luft för mig nu blablabla..." men inte ens det är rätt ord. För luft behöver man ju för att klara sig. Och jag behöver verkligen inte dig för att klara mig. Du är inget för mig mer.
-
Jag vill tacka alla mina äkta vänner som alltid finns där och alrig sviker. För ni finns där. Ni kommer alltid ha en plats i mitt hjärta. Och ni vet EXAKT vem ni är. Massa kärlek till er!
